Torka aldrig tårar utan handskar
Godnatt tänker jag börja med, för att påminna mig själv om att jag måste sova när jag har skrivit klart!
Eftersom jag inte mår sådär
Hundra procentigt bra för tillfället (feber) så sov jag fram till elva idag, så skönt, bara däckade på ena soffan med Linnea däckandes mitt emot mig på andra soffan.. Efter det har vi repat mest hela dagen. Vi skulle ha konsert på kvällen men jag sa ifrån, det kändes förjävla dåligt om jag ska vara ärlig men var tvungen att tänka på mig faktisk, vill ju inte vara en säck på soffan hela dagarna i ett år framåt, vill bli frisk!
Ikväll har vi iallafall tittat på ett program som heter som min titel till detta inlägg, en serie i tre delar, gjord av Jonas Gardell. Den handlar om hiv på 80-talet, den såkallade "bögpesten". Den var så sjukt stark, vi såg aldrig första delen eftersom det var del nr 2 som gick ikväll men det gjorde ingenting. Åh den var så stark och så fin och så hemsk på samma gång. Jag tänker rekommendera er som läser att se den om ni har missat den. Man får säkert olika funderingar och känslor när man ser den men jag själv började direkt relatera till fina vänner man har som är homo och bisexuella och tänka hur det hade varit om det hade varit nu och så vidare, så konstigt att tänka att samhället reagerade på det sättet som dom gjorde och knappt inte visste någonting om HIV för bara 30 år sen..
Nu ligger jag i soffan i stuga 5 med min vetekudde, har precis ätit en knäckemacka med coleslaw (mums) och ska sova. Puss och kram och godnatt.